Obligatoriska kontroller av vattenområdet för Perho- och Kelviå å har genomförts som en samkontroll sedan 1981. Samkontrollen omfattar fyra reningsverk för hushållsavloppsvatten, två avloppsreningsverk för läderfabriker, ett avloppsreningsverk för foderfabrik och, från och med 2023, gruvorna av Keliber Technology Oy, som bedriver verksamhet i avrinningsområdet. Samkontrollen av Perho å omfattar även torvmarker som ägs av Neova Oy, Alholmens Kraft Ab och privata torvproducenter. Vattenprover för kontrollen togs från totalt 18 övervakningsplatser en gång i mars, juni, augusti och oktober 2024. Kontrollen utfördes av Eurofins Ahma Oy och samordnades av Österbottens vatten och miljö rf.
Den totala årliga näringsbelastningen i Perho- och Kelviå ås avrinningsområden var cirka 70,5 ton fosfor och 1320 ton kväve. Värdena ökade jämfört med 2023, då den årliga fosforbelastningen var 68 ton och kvävebelastningen 1267 ton. Merparten av näringsutsläppen till avrinningsområdet kom från jord- och skogsbruk.
Jordbruket står för uppskattningsvis 52 % av fosforbelastningen i avrinningsområdet och 39 % av kvävebelastningen. Den beräknade andelen naturligt urlakning från skog i fosforbelastning är cirka 20 % och i kvävebelastning cirka 37 %. Fosforbelastningen från de avloppsreningsverk som ingick i kontrollen var 0,11 ton (0,16 % av den totala belastningen), kvävebelastningen var 20 ton (1,5 %) och mängden organiska fasta ämnen var 4,2 ton, dvs. mer än 2023. Den totala fosforutsläppen från torvproduktionsområden var 0,32 ton (0,45 % av den totala belastningen), totalkväve 12 ton (0,9 %) och fasta ämnen 47 ton. De totala utsläppen från torvproduktionsområden var lägre än år 2023.
Av de övervakade vattenförekomsterna hade 15,4 % dålig ekologisk status, 23,1 % hade otillfredställande status, 38,4 % hade måttlig status och 23,1 % hade god status. Såkabäcken var till exempel i dåligt ekologiskt skick på grund av surhet och tillhörande metallföroreningar. I otillfredställande skick var bland annat bäcken Korpilahdenoja, vars vattenkvalitet försvagades av surhet, hög näringshalt och grumlighet. Sjön Ullavanjärvi hade måttlig ekologisk status. Vattnet i sjön var svagt surt, samt humus- och järnrikt, och kan klassificeras som näringsrikt på basis av näringsinnehållet. I gott skick var till exempel ån Ullavanjoki.
Vid kontrollen av Kelibers gruvor i Syväjärvi och Rapasaari var vattnet humusrikt, brunt, grumligt, näringsrikt, mycket järnhaltigt och mestadels surt eller lätt surt. I Rapasaari var vattnet svagt alkaliskt eller nästan neutralt i juni-augusti. I Rapasaari var vattnet också rikt på aluminium.
År 2024 var vattnet i Perho ås avrinningsområde i genomsnitt svagt surt, mörkt, humusrikt och näringsrikt. Det största problemet i Kelviå å, bäcken Korpilahdenoja samt nedre loppet av Perho å och dess bifloder är dock surheten och den tillhörande metallbelastningen. I övrigt har de pH-värden som uppmätts i vattenförekomsterna visat på utmärkt status. Vattendragens hygieniska kvalitet var huvudsakligen god, men försämrades på vissa ställen på grund av höga halter av E. Coli och enterokockbakterier.
