Den obligatoriska övervakningen av belastningskällorna i Lappo ås vattendragsområde genomförs som en samkontroll. Samkontrollen omfattar avloppsvattnets mängd och kvalitet (belastningsövervakning), dess effekter på vattendragen (vattendragsövervakning) samt på fiskbeståndet och fiskerinäringen (fiskeriekonomisk kontroll). Samkontroll i Lappo ås vattendragsområde har genomförts årligen sedan 1979, och fiskeriekonomisk kontroll sedan 1990. Den fiskeriekonomiska kontrollen genomförs vart tredje år för elprovfiske och vart femte år i övrigt. I samkontrollen år 2025 ingick totalt fem avloppsreningsverk i Alavo, Alajärvi, Lappo och Kauhava, 12 torvproducenter, ett kraftverk och en anläggning för potatisstärkelseproduktion. Seilab Oy ansvarade för provtagningen och analysen för samkontrollen, AFRY Finland Oy för belastningsberäkning och rapportering, Eurofins Ahma Oy för den fiskeriekonomiska kontrollen och Österbottens vatten och miljö rf för samordningen av kontrollen.
Under år 2025 behandlade avloppsreningsverken sammanlagt cirka 13 500 m³ avloppsvatten per dygn, vilket var cirka 4 % mindre än år 2024. Mängderna av BOD7, fosfor och kväve som tillfördes reningsverken ökade med cirka 2–7 % jämfört med 2024. BOD7 avser den biologiska syreförbrukningen mätt efter sju dygn. År 2025 uppgick vattenbelastningen från reningsverken till cirka 21 ton BOD7, 876 kg totalfosfor och cirka 118 ton totalkväve. Vattenbelastningen minskade med 2–37 % jämfört med år 2024. Alla reningsverk uppfyllde reningskraven (statsrådets förordning 888/2006).
I belastningsövervakningen följdes även långsiktiga förändringar under perioden 2015–2025. Belastningen på Alavo stads avloppsreningsverk har minskat under de senaste tio åren, liksom utsläppen till vattendraget, med undantag för kväve. En svag ökning kan konstateras i belastningen på Alajärvi stads (Lehtimäki) avloppsreningsverk, men belastningen på vattendragen har minskat vad gäller BOD7. Däremot observerades ingen tydlig trend gällande belastningen av totalfosfor och fasta partiklar till vattendraget.
Med undantag för totalfosfor har belastningen på Lappo avloppsreningsverk minskat något under åren 2015-2025. Även utsläppen av fasta partiklar till vattendragen har minskat. Vid reningsverket i Kauhava har tillflödesbelastningen ökat i alla avseenden. Belastningen på vattendragen har ökat vad gäller BOD7– och fosforbelastningen, men minskat vad gäller fasta partiklar, totalkväve och ammoniumkväve. Belastningen på Härmäin avloppsreningsverk minskade i alla avseenden, medan belastningen på vattendragen har ökat med undantag för ammoniumkväve.
Det totala ämnesflödet i Lappo å uppgick till 76 ton fosfor och 2 082 ton kväve år 2025. Av detta utgjorde avloppsreningsverkens andel cirka 1,1 % av fosforen och 5,7 % av kvävet. Den största delen av belastningen kommer från diffusbelastning från jord- och skogsbruket.
Förutom avloppsreningsverken deltog även Lapuan Peruna Oy och Mantelan Turve Ky i vattendragsövervakningen av Lappo å. Övervakningsprogrammet för 2025 omfattade totalt 24 provtagningspunkter. Vattenprover togs 2–4 gånger under året enligt följande: från olika punkter längs ån i mars, juni, augusti och oktober, från sjön Kätkänjärvi i mars och augusti samt från sjön Kuortaneenjärvi tre gånger under perioden mellan midsommar och mitten av augusti. Väderförhållandena under 2025 var något ovanliga jämfört med tidigare år, eftersom kraftiga och kortvariga regn orsakade översvämningar även utanför de typiska översvämningsperioderna.
Samtliga övervakade vattendrag var näringsrika eller delvis näringsrika, mörkfärgade och humusrika. Vattendragens pH-värde varierade huvudsakligen mellan surt och svagt surt. Mycket låga pH-värden observeras i Lappo ås nedre lopp, särskilt på hösten, främst till följd av markanvändning och markavvattning. Dessa surhetstoppar har dock jämnats och minskat under de senaste åren. Syresituationen var i stort sett god i alla vattendrag. Vid ingen av platserna överskred halterna av E. Coli -bakterier och enterokocker de gränsvärden för badstränder som fastställs i Social- och hälsovårdsministeriets förordning 177/2008.
Som en del av den fiskeriekonomiska kontrollen genomfördes nätprovfiske i sammanlagt tio sjöar, med en fiskeansträngning på 182 nätnätter. De största fångsterna per fiskeansträngning räknat i biomassa (vikt i gram/nätnatt) uppnåddes i sjöarna Saarijärvi och Putulanjärvi i Alavo. De minsta fångsterna per enhet (antal individer/nätnatt) uppmättes i sjöarna Kauhajärvi och Kuhajärvi. Biomassandelen för mörtfiskar var normal i alla sjöar utom Putulanjärvi, där den låg på en måttlig nivå. Förekomsten av rovfiskar av abborrfamiljen var minst god i alla sjöar. Resultaten från nätprovfisket varierar kraftigt mellan olika år. Detta kan bero på förändringar i fiskbeståndet, men orsaken är troligen snarare variationer i fiskeförhållandena.
Det fanns sammanlagt 40 provområden vid elprovfisket. Fångsten var generellt liten, och i vissa områden fick man ingen fångst alls. Bland de indikatorarter som speglar ekologisk status i rinnande vatten, såsom öring, stensimpa och grönling, observerades endast stensimpa, och då endast på färre än tio provområden. De vanligaste arterna var abborre, gädda, gers och mört.
