Larsmo-Öjasjöns vattenvegetation kartlades i juli

AFRY Finland Oy:s vattendragsexperter Anna Väisänen och Lotta-Maria Lehtinen kartlade Larsmo-Öjasjöns vattenvegetation 23-25.7.2024. Arbetet genomfördes som en del av den obligatoriska kontrollen av Larsmo-Öjasjön. Vattenvegetationen i Larsmo-Öjasjön övervakas vart tionde år, det vill säga en liknande undersökning gjordes senast år 2015. Undersökningen gjordes med den s.k. huvudzonlinjemetoden som är en metod som utvecklats av miljöförvaltningen för att övervaka vattenvegetation. I huvudzonlinjemetoden används 5 m breda linjer. Linjen delas in i delar, dvs huvudzoner, genom att avgränsa dem utifrån de huvudsakliga vegetationsformerna (till exempel helofyter, underbladiga, flytbladsväxter osv.).

Det fanns totalt 12 linjer på olika sidor av Larsmo-Öjasjön. Linjerna var i övrigt identiska med den tidigare undersökningen 2015, men de så kallade mosslinjerna (2 st.) ersattes med nya huvudzonlinjer. Resultaten av undersökningen kommer att redovisas i en rapport som ska vara klar i början av 2025. I rapporten beräknas ekologiska tillståndsindex för vattenvegetation och beskrivs de allmänt förekommande arterna, deras överflödsförhållanden och observerade förändringar.

På grund av terrängundersökningen kan man preliminärt konstatera att vattenvegetationen i Larsmo-Öjasjön uppvisar frodiga förhållanden. Vattenvegetationen domineras av strandväxter, helofyter och flytbladsväxter, mestadels i omfattande utväxter. Underbladiga var fåtaliga och påträffades på ganska grunda vatten vilket beror på vattnets mörka färg. Liksom underbladiga lider också rosettväxter av mörkt och humushaltigt vatten, vilket innebär att det inte finns tillräckligt med ljus för de små arter som växer i botten. Förekomsten av rosettväxter var i huvudsak mycket låg, men det var en positiv observation att det fanns enstaka förekomster av några känsliga arter (bl.a. styvt braxengräs och slamkrypa), särskilt eftersom de inte fanns i den senaste undersökningen för tio år sedan. Livsmiljökrav av dessa arter är krävande och de behöver för att lyckas såsom oligotrof vattenkvalitet och även lämpliga bottenförhållanden, en hård mineraljord (braxengräs) samt ler- och mjälbotten (slamkypor). Dylika bottnar påträffades på några områden, men i huvudsak var den vanligaste bottentypen mjuka lerbottnar. Nedslamning av botten och försämring av siktdjup borde förebyggas med hjälp av vattenskyddsåtgärder.